Får gräva efter nycklarna i byxorna och väskan, tills mitt tålamod tar slut och vänder upp och ned på väskan och skakar ut skatten,
Kvällen har varit lång.
Jag känner hur benen blir tyngre för varje trappsteg och mjölksyran visar sig vid sista trappstegen
Till min förvåning är min ytterdörr olåst..Det har inte alltid varit en självklarhet att låsa dörren, händer inget vår stad och har inget att stjäla
Kommer in i vardagsrummet, orkar inte tända lampan för hittar i sömnen
Innan jag vet ordet av så lägger någon händerna om halsen bakifrån och kramar åt.
Kroppen stelnar till och hjärtat stannar ett slag
Han väser i mitt öra men chocken hindrar mig från att lyssna, känner hur luften minskar
Tankar rusar och börjar ta form” Ramlar du här är det kört”,
Kämpa för allt du är värd!
Överlevnads instinkt tar över, han trycker hårdare ju mer motstånd jag gör.
Får inte tag i något för vill inte släppa greppet om halsen men syre bristen gör att det flimrar för ögonen
Med all kraft som finns kvar tar jag händer mot väggen och skjuter bakåt och min manöver ger resultat och han tappar balansen, tar med foten och trycker så vi båda åker bakåt mot bokhyllan som jag har som avdelar rummet
Vi båda följer med bokhyllan, i fallet släpper han taget om halsen,
Av kraften landar vi båda på ryggen
,Jag rullar snabbt åt sidan, måste få luft, hostar och hostar
Andas med tunga andetag
Hjärtat slår så fort att det känns som det ska lämna kroppen,
Fly , FLY!
Tappar orienteringen av rummet när han griper tag om foten när jag försöker resa mig, och drar till..
Tappar balansen och slår i huvudet i bordet…En tanke raser genom huvudet.
-Har alltid hatat det bordet..
Men i mig pumpar adrenalin till max, känner hur varje fiber i kroppen är redo, skriker för allt vad livet är värt och kommer på fötterna.
Smärtan jag vet borde kännas finns inte och letar inte reda på vad som är skadat heller, kommer jag inte ut är det mitt sista bekymmer
Hans blick går rakt igenom mig men det hindrar mig inte från det djupaste inom min själ att slå och träffar vid sidan av ögat,
Men mitt slag har inte den effekt jag väntat mig har mer gjort honom mer arg, som när man retat en geting,
Hans raseri gör att han andas hårt genom näsan och frustar som en trängt djur, förstår att han är påverkad på annat än endorfiner
I luften känns blodsdoften,
jag blöder, mitt tunna blod rinner längs pannan och näsan, vet att det inte finns tid att torka bort det, varje sekund känns som min sista
Ser hur han vräker sig framåt för att slå tillbaka, men jag blockerar och slår,
jag slår hårdare och han vacklar och han bedömer inte sitt offer längre utan sin motståndare!!
Väntar inte på nästa tillfälle tar steget mot honom och stampar på foten mest för att avleda uppmärksamheten vad mina händer gör och vinna tid,
knäar i skrevet tar chansen att det ger mig tillfälle för sista manövern och när han hukar i smärta tar ja sista slaget i nacken med armbågarna han skriker och kvider av smärta,
Jag fortsätter slå, ilskan i mig efter alla år rinner ur mig …
Rättegången blev mer fokus på min bipolaritet och min oskuld mer än att bevisa hans skuld och motiv
Det var en stalker som det kallas idag som hoppa över romantiken och fanns i lägenheten en natt men då beskrevs det som en hängiven beundrare.
Sen min upplevelse så finns jag som en kontaktperson för kvinnor från anmälan till domen och är en av de första uppdragen sociala företaget Glitterblicken är byggd på ingen ska behöva få sin diagnos som ett vapen.
GLITTERBLICKEN 